FUNKIORNA INGA TRÅKMÅNSAR

‘Little Mouse Ears’ är en förtjusande minifunkia och utmärkt i kruka. Här har den sällskap av murrevan, som har tagit sig friheten att på egen risk poppa upp i krukan.

Funkiorna har delvis redan flyttat in i min sturiga trädgård. Dels planterade i jord och dels i krukor. Förmodlingen flyttat jag alla till krukor – jag vet nästan ingen annan perenn som passar så bra i krukans begränsade värld som funkiorna. Dels har man koll på sniglar och annat oknytt, som perforerar bladen. Dels får de nog ett bättre omhändertagande och mer näring, de blir praktfulla. Blomningen tar också för sig på ett annat och livligt sätt.

Och den som påstår att alla funkiablommor är intetsägande har inte tittat så noga. Flera sorter skjutet upp explosiva knoppkuddar som brister till knipen av långhalsade blommor. Eftersom de slår ut efterhand är det idé att ta bort de överblommade för fräschhetens skull.

Vinterförvaring av krukodlade funkior är inte så kinkig. Jag samlar ihop dem under hösten och ställer på en vindskyddad plats. Skämmer inte bort dem alls. Men man ska tänka på att de är slow starters om våren. Krafsa inte runt i krukorna! Då kan du skada de delikata knopparna. Jo, de är ätliga och många jämför dem med sparris. Själv har jag ännu inte kapat några knoppar. Jag är alltför sugen på att få se de fantastiska bladen slå ut.

Färgen flyttar in

Husets inre väggar håller på att få färg. De stora sällskapsytorna – matsal, vardags/tv-rum och läsdelen – allt i en vinkel – blir lugnt och ljust grå. Köket, tvättstugan och gästrummet vitt. Sovrummet blått. Har sovit närmare 40 år i ett blått sovrum och kan inte tänka mig något annat. Skönt att maken tycker detsamma. Mitt arbetsrum blir grönt, en mild ton, och makens gult (så har han det nu också). Vi vill ha både lugna områden och mycket färg. Bara vitt är otänkbart. Och det gäller i synnerhet Stockholmsvitt, som åldras så fult i mina ögon. Vitt ska vara vitt! Men en färg är ju aldrig riktigt given förrän man sett hur det infallande ljuset förändrar, och dessutom gör årstidernas gång detsamma.
Köket kommer att bli helt vitt med släta luckor utan några handtag. Få se om man svär om några veckor? Stänkskyddet är dock rött och kommer att bryta av ordentligt.
Men trädgården… där växer ogräs, buskar, gräs och rosor med en väldig fart och jag kan inte göra något förrän buskarna är borta. Det blir ett tungt jobb. Den torra jorden är som betong. Här behövs mycket mull. Men nästa gång jag sätter pennan i bloggen kan jag presentera min skuggrabatt, åtminstone på pappret.

Träd först, sedan rosor

Plockade några rosor från min nya trädgård, ‘Nevada’. Stora kraftiga buskar, men tyvärr, de kommer att grävas upp. Står fel och tar för mycket plats. Det blir blomfattigt utan rosor, så någon får det bli framöver, men det är inte det första jag planerar in. Först kommer de små träden. En trädgård, hur liten den än är, kan inte sakna träd. Och jag går in för tre ätliga: persika, aprikos och plommon.
Persika har jag erfarenhet av Har odlat både ‘Riga’ och ‘Frost’. Den senare smakar i mitt tycke bättre men ‘Riga’ har klarat sig bättre mot krussjukan. Det finns fler sorter att studera under vintern, tror på vårplantering för sydlänningarna. Aprikos har jag aldrig odlat. Jagar sort. När det gäller plommon är jag förtjust i ‘Victoria’ men tar gärna emot tips på andra sorter, som är söta och goda.

Från stort till litet

Mitt i högsommaren lämnar vi vårt stora hus med den stora trädgården för ett radhus med liten trädgårdplätt. Downsizar, som man säger. När jag berättar det för vänner och bekanta betraktar de mig förfärade och har en aning svårt att få fram orden: ”Men kära du, hur tar du det?”
Ni ska veta att det är bara bra. Jag ser med stora ögon fram emot att få planera en liten trädgård från början. Jag längtar efter ett ljust och enkelt litet hus, där allt just nu byts ut och inte ska kräva särskilt mycket av oss. Att slippa klippa gräs, att slippa skotta snö – bara det är ljuvliga tankar.
Det gamla huset stoppar jag in bland mina allra finaste minnen och trädgården följer med. Hit kommer en familj som gillar arkitekturen (huset är ritat av Sven-Ivar Lind, som jobbade nära den store Asplund) och som ser glada ut när de går genom trädgården. De är i samma ålder som vi var när vi kom hit för 40 år sedan. Hoppfulla och nyfikna.
Nu behöver jag unga muskler för att få bort alla buskar, som invaderat min nya trädgård. I varje ros står en hassel – det finns inget annat val än att gräva upp. Såpnejlikan (usch och fy) har tillsammans med maskrosorna tagit över gräsmattan.
Nu anar du nog att den här bloggen under lång tid kommer att handla om den nya trädgården. Planering, plantering, tankar och jobb. Följ förvandlingen!†

Det varma hörnet. Här blir det nog en liten sittplats, fikon och persika.
Hela trädgården ligger innesluten av hussidor. Där det skymtar en spade är en skuggsida. Den är redan planerad.
Och så här ser det ut i vardagsrummet just nu. Ett nytt fönster ger ett fint ljusspel. Den motsatta vinkeln är helt täckt av fönster. Älskar det.