2022 års tomater

Årets tomater är på väg. Jag har räknat ut att jag egentligen har plats för bara nio plantor. Därför har jag sått 25 stycken!!! Men 12 har jag gett bort. Resten ska jag nog klara. Så här ser valet ut:

’Stripes of Yore’ därför att den är så vacker i färgskiftningarna. Kommer i rakt nedstigande led från ’Indigo Rose’.
Så här skriver man i norska Tomatprat:
”For en TOMAT! Ikke bare er den uvirkelig vakker å se på – den smaker også utrolig godt! Den er mild og samtidig har den flott balanse mellom sødme og syre. Et hint av krydder og litt plomme. Nydelig på ristet brød med mozarella, basillikum og nykværnet salt og pepper! Denne tomaten må spises frisk på grunn av sin deilige smak.Dessuten er fruktene vakre gjennom alle stadier av modningsprosessen! Ekstra poeng for tidlig modning.
Dette er en ”Snakkis” blant tomatelskere! En ”må ha” tomat.”

’Borsalina’ för att den liknar favoriten ’Canestrino’. En ribbad och köttig Coeur de Boeuf, som man säger i Frankrike, Oxheart i England. En skiva räcker för att mackan ska nå nya smakhöjder.

’Golden Cherry’, gul förstås, odlar jag alltid. Jättegod, produktiv och ger tomater långt in på sensommaren. Tyvärr en F1-hybrid, så jag tar inga frön av egna tomater.

’Sheboygan’ hade lettiska emigranter med sig till Wisconsin i början av 1900-talet.Tomaten har uppskattats och spridits i det nya landet. Jättebra i matlagningen. Sådana tomater vill jag ha mycket av.

’Golden Current’ provar jag i år. Annars är jag inte så mycket för vinbärstomater – de är pyttesmå – men kan kanske vara kul.

’Canestrino’ kan jag inte vara utan. Så bra att både äta direkt och att frysa in för kommande tider. Hamnar ofta på bruschettan och då både doftar och smakar det högsommar. Bara ett snabbdrissel av olivolja och salt plus rivna basilikablad behövs för att himmelriket ska vara nära.

’Piennolo del Vesuvio’ (röd) och ’Vesuvio Giallo’ (gul) är två kämpar från vulkansluttningen. Många säger att den aldrig kan smaka som den ska utan lavajorden men det struntar jag i. Båda smakar tillräckligt bra för mig och jag är rätt kräsen. Rätt små tomater med pip. Håller länge om man vill vinterlagra. Framför allt: goda!

’Alice´s Dream’ är verkligen en dröm, både till utseende och smak. Gul, orange, brun, röd… Som biff, dock liten biff, tar den tid på sig, men jag mumsar på de snabbare medan jag väntar.

Även om jag inte är så förtjust i att odla busktomater (tar för stor plats av marken i mina lilla trädgård) har jag ändå sått tre sorter! ’Geranium Kiss’ kunde jag inte låta bli för att den är vacker och ger tomater som är lite störe än körsbär. ’Vilma’ och ’Maskotka’ åkte med av bara farten. Både har växtkraft och ger tonmater tidigt. Jag gråter inte om jag gör mig av med plantorna tidigt.

På pytteliten yta

Ja, det kan man verkligen säga. All lök har jag odlat på 0,8 kvm. Vitlöken sattes i vanlig ordning i slutet av oktober i höstas. De övriga är blandad sättlök, alla utslängda på minsta möjliga utrymme. Jag har tagit en del gula lökar tidigare och någon vitlök. Resten ser du på de två brickorna. Det går fint att tränga ihop lök till max, men man måste förstås ge extra näring, hålla koll på ohyra och vattna sådana här somrar.
Planteringen av sättlöken går till så att jag gräver bort ett lager jord, slänger ut lökarna och täcker med jord. Som tur är vet löken själv vad som är upp och vad som är ner. Börjar konsumera rätt tidigt och då blir det ju lite mer plats för de som är kvar.

Dags för refrängen…

Del 3: Inför vintern
Nu är jag ganska säker på hur jag ska hantera mina två fikonplantor. De har åkt ut från glasrummet till trädgården för att vänta in den naturliga lövfällningen påverkad av kyla och mörker. Därefter blir det mörkervistelse i garage. De ”stora” fikonen (som små plommon) plockas av. Bara de ärtstora får vara kvar för att eventuellt ge frukt nästa år. Om de då övergår till att kallas brebas – eftersom de växer på förra årets årets tillväxt vete katten. Det bör vara så. Main kommer på årets tillväxt och mognar framåt sensommar/höst. Tror att jag börjar få kläm på det här nu. Har du andra åsikter – shoot!

Nästa år kanske…

Del 2: Fortsätter mindre bra

Madeleines halvfärdiga fikon. Uppbyggnaden liknar inte något annat. Fikonet har blomman inuti frukten. Mer om detta senare.

Fikonen faller av. Ett efter ett. Det kanske inte är så konstigt. Förmodligen borde jag ha tagit bort alla fikonanlag. Vem kan begära att en liten stickling ska kunna ge skörd under sin första sommar. Den ska väl först utvecklas till en livskraftig planta. Ändå suger det.
Eller… Har jag vattnat för mycket? För lite? Har temperaturförändringarna varit för stora? Det kan pendla mellan 30 och 15 grader i uterummet för tillfället. Och det händer att jag glömmer att öppna.
Eller… känner fikonen att det är höst och att snart ska bladen falla av. Då är det lika bra att droppa frukterna också. In i vintervilan och hämta krafter för nästa säsong. Så är det kanske.

Jag – en grön fikonodlare!

Del 1: Det börjar bra

Jag har gett mig sjutton på att fikon ska skördas inom en snar framtid. Det ser ut att lyckas. Till vänster ‘Madeleine de deux Saisons’, till höger randiga ‘Panachée’. Engelsmännen kallar den The Tiger, så jag säger väl tigern. Båda köptes som små plantor i våras från tyska Deaflora. Båda har vuxit otroligt snabbt – från 15-centimeterssticklingar till nu över halvmetern. Madeleine har tio fikon på gång och tigern två stycken. De bor i snygga Köpenhamns-krukor från Bergs Potter (25 cm i diameter) och där har jag tänkt att de ska stanna ett tag. Läste någonstans att om man ger dem för mycket utrymme gynnar det bara bladmassan. Men, det kan vara en skröna som så mycket annat i trädgårdsvärlden.
Plantorna står ute i min skyddade, kringbyggda trädgård men flyttar snart in i glasrummet för att mogna. Sedan har jag ett problem att lösa: Om det ska bli fikon även nästa år också behöver plantorna en köldperiod. Glasrummet kommer att hålla 10-15 grader och det är för varmt. Efter skörd tänker jag ha plantorna ute alla frostfria dagar, men om det blir bistert får bilen flytta ut ur garaget för fikonens skull. Där blir det inte många plusgrader. Fikon släpper ju bladen under hösten och därmed behöver inte plantorna ljus.
Det är möjligt att jag inte borde låta dem bära fikon så här tidigt. Men vem kan låta bli? Inte jag i alla fall.
Har dessutom köpt ett sk Bornholmsfikon som planterats i rabatten under mitt skrivrumsfönster. Det får klara vintern intill en hyggligt varm husvägg.
Erkänner att jag inte är någon kunnig fikonodlare – men jag ska bli.