Jag – en grön fikonodlare!

Del 1: Det börjar bra

Jag har gett mig sjutton på att fikon ska skördas inom en snar framtid. Det ser ut att lyckas. Till vänster ‘Madeleine de deux Saisons’, till höger randiga ‘Panachée’. Engelsmännen kallar den The Tiger, så jag säger väl tigern. Båda köptes som små plantor i våras från tyska Deaflora. Båda har vuxit otroligt snabbt – från 15-centimeterssticklingar till nu över halvmetern. Madeleine har tio fikon på gång och tigern två stycken. De bor i snygga Köpenhamns-krukor från Bergs Potter (25 cm i diameter) och där har jag tänkt att de ska stanna ett tag. Läste någonstans att om man ger dem för mycket utrymme gynnar det bara bladmassan. Men, det kan vara en skröna som så mycket annat i trädgårdsvärlden.
Plantorna står ute i min skyddade, kringbyggda trädgård men flyttar snart in i glasrummet för att mogna. Sedan har jag ett problem att lösa: Om det ska bli fikon även nästa år också behöver plantorna en köldperiod. Glasrummet kommer att hålla 10-15 grader och det är för varmt. Efter skörd tänker jag ha plantorna ute alla frostfria dagar, men om det blir bistert får bilen flytta ut ur garaget för fikonens skull. Där blir det inte många plusgrader. Fikon släpper ju bladen under hösten och därmed behöver inte plantorna ljus.
Det är möjligt att jag inte borde låta dem bära fikon så här tidigt. Men vem kan låta bli? Inte jag i alla fall.
Har dessutom köpt ett sk Bornholmsfikon som planterats i rabatten under mitt skrivrumsfönster. Det får klara vintern intill en hyggligt varm husvägg.
Erkänner att jag inte är någon kunnig fikonodlare – men jag ska bli.

Darlingarna

För första gången i mitt trädgårdsliv tvingas jag välja bort växter. Det går bara inte att åka till plantskolan och komma hem med ett önskat lass, där var och en sedan ska få en plats att växa på. Men jag har redan två pioner och de ska jag kunna knöka in. De är väl valda.
Nummer ett blir luktpionen ‘Paul M. Wild’, som har de tätast fyllda, kardinalröda blombollar jag någonsin sett. Den står på kraftig stjälkar och drattar inte omkull så lätt trots de tunga blommorna. Doftar förstås ljuvligt. Den här namnsorten togs fram 1964 men jag har ännu inte lyckats ta reda på vem Paul M. Wild är/var. Någon som vet?

Jag vill också ha en buskpion, ofta kallad trädpion. Och det blir ljuvliga ‘Mrs. Franklin D. Roosevelt’ från 1932. Hon var en ifrågasatt frispråkig first lady som stred för medborgerliga rättigheter, höll presskonferenser och skrev krönikor i tidningarna. Lustig att hon fick en sådan puffig primadonna uppkallad efter sig. Det finns också en ros med Eleanors namn och den är lika fluffig och drömrosa.

Twister är här!

Nu står en aningens restrött Agapanthus ‘Twister’ under lampa i mitt 15-gradiga förråd och väntar på att få uppleva en svensk sommar i en pytteliten trädgård. Den kommer från Farmer Gracy i England, en trevlig firma som satsar på kvalitet. Jag såg den här Afrikanska blå liljan på bild härom året. Nu när all flytt är överstökad, började jag söka efter den. Inte svår att få tag i.
Blommorna skiftar från blått till vitt och ger ett tvåfärgat intryck. Otroligt fräsch. Och ny. Så sent som 2008 hittades den här fröplantan i Sydafrika. Den ingick i ett program för att hitta nya spännande sorter. Redan 2013 såldes den första plantan. Det är rekordsnabbt. 2019 fick den det fina priset AGM ( Award of Garden Merit) av det engelska trädgårdssällskapet.
‘Twister’ är en korsning mellan en vintergrön och en lövfällande (vissnar ner under hösten) sort och har tagit upp den senares egenskap, vilket gör den lättare att övervintra frostfritt utan tillskottsljus. Det påstås att den klarar -15 grader, men det litar jag inte på. Kommer att odla i kruka.
Har ingen bild än, så det får räcka med en länk.

Hall of Fame för liljor

Så här ser det ut på de Nordamerikanska liljesällskapets Hall of Fame-lista:

  1. Black Beauty
  2. Casa Blanca
  3. Connecticut King
  4. Enchantment
  5. Journey’s End
  6. Leslie Woodriff
  7. Northern Carillon/Silk Road
  8. Red Velvet
  9. Scheherazade
  10. White Henryi
  11. Conca d’ Or
  12. Anastasia

De 2 första har jag odlat i flera år men jag sätter ‘Casa Blanca’ först. Underbart vacker. Jag har köpt den många gånger på mässor och nästan lika många gånger har jag fått något annat. Nu skickade jag efter från England – få se om de håller reda på etiketterna. ‘Casa Blanca’ introducerades 1984.