Att näthandla växter inom EU, behöver inte vara svårare eller ge sämre resultat än att köpa dem via en webbshop i Sverige. De flesta växter klarar att vara nerpackade uppåt en vecka. Även om de ser tilltuffsade ut vid framkomsten hämtar de sig snart. Självklart kan man råka ut för dålig kvalitet men det har inget att göra med, geografiskt sett, varifrån växterna kommer. Det gäller att slipa på skoltyskan nu när marknaden i Storbritannien blivit så knepig. Man kan också roa sig med Google-översättning…
Nyss landade ett paket från tyska Rühlemann’s med högt åtrådda parmavioler och lite annat. Det är en stor och välsedd firma som säljer krydd- och doftplantor (kraeuter und duftpflanzen). Växterna har rest under fem dagar och är naturligtvis lite ”skrynkliga” efter att ha varit paketerade under så lång tid. Men individuellt insvepta i papper och bäddade i träull gick det ingen större nöd på dem. Fin storlek på plantorna. Nu är alla planterade i vanliga plastkrukor för att få en återhämtningstid.
Äntligen får några parmavioler växa i min trädgård – förmodligen i krukor eftersom de inte har samma tålighet mot kyla som luktvioler. Nu är de mina: Vita ’Conte de Brazza’ (greven av Brazza), och lavendelblå ’Duchesse de Parma’ (hertiginna av Parma). Fint ska det va! Vetenskapligt heter de Viola alba subsp. dehnhardtii och inte Viola odorata, som man ofta ser. Undrar om den vita är tillägnad den franskitalienske greven Pierre Savorgnan de Brazza, som var upptäcktsresande och utforskade stora delar av Centralafrika. Han grundlade Brazzaville, huvustaden i republiken Kongo. Den greven levde i alla fall under en period när parmaviolerna var som mest populära – vid det förra sekelskiftet. Men violen har (har haft) ett annat namn, ’Swanley White’, som många försäljare använder.
’Conte de Brazza’ dateras till 1883. Parmavioler odlades i mängder som snittblommor (Eliza i My Fair Lady sålde ju violbuketter) och inte minst till corsager (bröstbuketter). Den här sorten har längre blomstjälkar än de vanliga luktviolerna så det är betydligt lättare att göra buketter. Med tanke på den starka ”parmadoften” måste man ha gått i ett ständigt doftmoln.
’Duchesse de Parma’ anses ha dykt upp under 1870-talet. Förmodligen kommer namnet från den österrikiska kejsardottern Marie Louise, Napoleon Bonaparte´s andra hustru. Äktenskapet var en politisk fint av Napoleon. När han ganska snart efter giftermålet skickades till Elba lämnade Marie Louise Paris och fick titeln hertiginna av Parma. Hon älskade violer och doften. Hon tubbade munkarna på klostret Annunziata i Florens att göra en violparfym för hennes räkning. Det berättas att violer pryder hennes grav i Wien. Hon blev mer känd som violälskare än som Bonaparte´s hustru. Så kan det gå.
Ulla Hasselmark 