Jag driver också upp tomater i min inomhusodlingsanläggning (pust, vilket ord) – alltså i vatten med näringslösning. Det är vad de små tomatplantorna svarar allra bäst på. De går snabbt om sina kompisar, som är sådda i jord. Men vid 25-30 cm höjd känner jag mig tvungen att plantera dem i jord. De får helt enkelt inte rum så länge till under lamprampen. Det är då det kritiska momentet kommer. Svårt chockade över behandlingen säckar de ihop för en dag eller två. Sedan brukar det gå bra. Men det är ingen tvekan om att tomatplantan gillar att själv få välja hur mycket vatten och näring den ska slurpa i sig. Har man möjlighet till någon form av kontinuerlig bevattning/näringsgivning, kanske underifrån, så ger det mycket bra plantor.
Jag kommer att fortsätta min odling i Autopot även denna säsong. Den odlingen kan man likna vid vattenodling eftersom plantorna står i ytterst lite jord och får näring via den automatiska bevattningen. Mer om detta senare.