Säsongen 2016 var intresset för piennolo-tomater stort. De är möjliga att hänga upp i klasar för att mogna och sparas färska under lång tid. Smaken koncentreras allt mer under ”hängningen”. Vid Medelhavet sker det utmed husväggen i stekande sol.
Det finns flera namnsorter och gemensamt för dem är att de har ett tjockt skal och i många fall en intensiv smak. Mycket fruktkött och lite kärnor, men de är inte särskilt stora. Jag provade Pomodoro del Piennolo del Vesuvio under den gångna sommaren, både i växthus och på friland. De växte likartat. Långsamt och gav inte särskilt stor skörd. Men goda var de. Så de behöver inte, som italienarna bergsäkert påstår, ta smak av lavajorden utmed Vesuvius sluttning. Det duger med uppländsk lera.
Gourmetgarage har fröer till ett antal sorter. Natur&Trädgård har en artikeln om tomaterna här.
2 svar till “FINA ITALIENARE MED LITEN PIP”
Kommentarer är stängda.
Ulla Hasselmark 
Odlar sen många år Kenneth Nilssons Piennolo sedan hade tagit frö från NK-tomaterna. Fantastiskt goda! Och hållbara – om man bara kan låta bli att äta upp alla innan det är dags att hänga. Har fortfarande tre stora klasar hängande i köket och plockar och plockar varje dag. Om jag bara fick odla en tomatsort skulle det vara den!
GillaGilla
Så härligt! Jag behandlade nog mina plantor lite styvmoderligt eftersom de gav så lite. Ska sköta dem bättre i år.
GillaGilla