DEN DAGEN VÅREN SPRANG FÖRBI MED SOMMAREN I HÄLARNA

Sillsalladen utanför växthuset går springer från hysterisk vår till lugn sommar. Snart har vinden svept bort den engelska vallmons sista kronblad även om jag motarbetar genom att deddhedda (förlåt, ge mig ett bättre ord!) hela tiden. Rutorna bleknar och aklejorna lämnar. Jag klipper bort blomställningarna på båda dessa så att de inte blir fler. Men ändå lyckas de varje år att prångla in ytterligare några ur tjocka släkten, hur det nu går till. Myskmadrans stjärnor slocknar men mästerroten har inte tänt sina ännu. Många tar mästerroten för kirskål – fel! Visserligen sprider den sig men ack så långsamt. Nu, efter ca femton år, täcker … Fortsätt läsa DEN DAGEN VÅREN SPRANG FÖRBI MED SOMMAREN I HÄLARNA

DEN RÄTTA ÄRTAN FÖR EN LITEN KRUKA

‘Half  Pint’ är en gammaldags ärta, som heter så då man tyckte att den kunde klara sig i half a pint – ölmåttet du vet. Den blir bara 25-35 cm hög men ger fullstora ärtskidor. Ursprungligen kommer ärtan givetvis från England men vandrade över Atlanten till USA redan på 1850-talet. Den är mycket köldtålig och klarar flera minusgrader. Anses vara en oftast svåråtkomlig raritet. Fortsätt läsa DEN RÄTTA ÄRTAN FÖR EN LITEN KRUKA

UT: MURKNA ODLINGSBÄNKAR – IN: AUTOPOT

Det blir spännande att följa tomatodlingen i autopotsystemet i sommar. Sex 15-literskrukor är kopplade med smala slangar till en vattenbehållare (t h) som tar 47 liter näringsblandat vatten. Men ännu har jag inte vågat hälla i någon näring eftersom plantorna står i god U-jord utblandad med perlit. Jag vill inte ha kvävestinna tomater, som kommer sent och inte smakar något så det bjuds inte på kalas förrän de suktar. Varje kruka står i en behållare som genom en sinnrik flottör styr vatten/näringstillförsel efter hur mycket plantorna vill ha. Nog ska man väl kunna resa bort några dagar… Här har plantorna befunnit sig en dryg … Fortsätt läsa UT: MURKNA ODLINGSBÄNKAR – IN: AUTOPOT