Doris, lilla Norwichvalpen, har de mest fantastiska ögon. Öppna för världen, forskande. Hon ser allt, hör allt (stora öron). Det är ofantliga mängder ny information som dagligen susar genom det lilla huvudet. Hon är inte riktigt 10 veckor och ändå har hon efter 10 dagar i sin nya miljö, med all säkerhet en god bild av husse och matte, den allra närmaste omgivningen och vår 10-åriga dvärgschnauzer Agnes, som förhåller sig avvaktande till ”krypet”. Vi är flocken men kanske Agnes är hennes idol. En bra förebild. Doris vet redan att hon heter Doris. Kommer på ”kom” när hon vill eller … Fortsätt läsa Mina första 10 dagar i nya lyan

Doris går för första gången genom krollskogen, det vildaste området på tomten där krolliljorna står som spön i backen. Agnes kollar, men håller sig på avstånd. Ser ut att undra: Kan man ha sådana kryp till något? Nu har jag bott här i ett dygn och varit med om massor av nytt. Blir trött! Zzzzz… zzzz… zzzzzzzzz… Fortsätt läsa VÄRLDEN ÄR SÅ STOR, SÅ STOR

På midsommarafton åker vi till Ludvika och hämtar hem den här sötnosen. Här är hon drygt 5 veckor gammal, full av nyfikenhet och liv och lika snabb till sömn. Jag har följt två hundar från valp till vuxenliv och det är en fantastisk resa. Det här är mamma Titti. Och vi vill att valpen ska bli precis som sin Norwichterrier-mamma. Klok, snäll, nyfiken, finurlig (lite tjuvaktig om det finns chans till något gott). Och så himla söt. Titta in i dessa ögon, wow! När allt kommer omkring så är det den vuxna hunden vi ska leva med under lång tid. … Fortsätt läsa MIDSOMMARAFTONS SANNDRÖM