Mina första 10 dagar i nya lyan

Doris, lilla Norwichvalpen, har de mest fantastiska ögon. Öppna för världen, forskande. Hon ser allt, hör allt (stora öron). Det är ofantliga mängder ny information som dagligen susar genom det lilla huvudet. Hon är inte riktigt 10 veckor och ändå har hon efter 10 dagar i sin nya miljö, med all säkerhet en god bild av husse och matte, den allra närmaste omgivningen och vår 10-åriga dvärgschnauzer Agnes, som förhåller sig avvaktande till ”krypet”. Vi är flocken men kanske Agnes är hennes idol. En bra förebild.
Doris vet redan att hon heter Doris. Kommer på ”kom” när hon vill eller kanske anar att det är godis på gång. Gillar smakprov av allt från äpplen till oxfilé. Jag tror på uppfödarmattes teori om att ju mer olika saker valpen får smaka desto mer minskar risken för allergier.

Nu får Agnes konkurrens om diskningen. Knepigt bara att vara så kort i rocken. Men det ordnar sig nog. Vägde 2,4 kg nyligen. Nöjd med det. Äter som en björn.

Sylvassa gaddar, som ska bytas en dag. Det ser vi fram emot. Det känns att umgås med glada gäddkäftar. Men även de stängs och slumrar sakta in flera gånger om dagen. Och allra helst på våra fötter, lite märkligt val bland husets alla mjuka hundkorgar. Men det är  närhet som betyder allt. Rörande.

Puss husse! Du och jag vet du. Det är bäst. Hm, säger matte.