Klättrare del I: Bönor & Ärter

När min odlingsvärld ”bidde en tumme” måste jag tänka till. Klart att jag ska odla på höjden! Men de två grannar, vars hussidor gränsar mot min trädgård, vill inte gärna att man spikar, skruvar och gör annan åverkan. Jag tänker inte tafsa på grannsämjan så jag rättar mig förstås efter det.
Tada! Lösningen blir tunna, breda stegspaljéer som lutas mot väggarna och rensas varje höst. Maken får jobba med skruvdragaren och jag målar. Stegarna ska rymma en mängd klätterväxter och jag börjar med bönorna. Detta är alltså del 1 i konsten att odla mot vägg utan att knappt nudda den. Det handlar om bönor & ärter – höööga!
BÖNOR
’Blauhilde’, purpurstörböna har jag odlat tidigare och varit ok med. Vacker, skarplila, och inte så kinkig med bönvädret enligt Runåbergs. De med ordet ”stör” ska man leta efter medan ”busk” undvikes för vertikalodlare.
’Cobra’, det låter det. Brytböna, alltså en lite finare haricots verts-typ. Bra att frysa in, säger Impecta.
’Eva’, störskärböna. Skärbönor är kraftiga och bönorna lätt uppsvällda vid plockning.) Frisk, tidig och pålitlig kvalitet. Får mig att minnas mormors långa rad av skärbönor i matkällaren. Om de redan var stuvade i burken eller om det skedde senare minns jag inte. Men jag – ett icke-så-bönfrälst-barn – gillade dem skarpt.
’Neckargold’ heter en störvaxböna, som är så vackert gul att den lyser i buskaget. Den ska jag absolut prova i sommar. Borlottobönerna – de där rödstrimmiga baljorna och rödprickiga bönorna – kan ersätta ett helt gäng andra bönor eftersom de kan skördas i olika stadier. I början som mjällaste haricots verts, sedan med svällda bönor och till sist som torkade.
’Borlotto Lingua di Fuoco’ (Runåbergs)
 ‘Sanguigno 2’ (Impecta) – inte så hög, 120 cm.
Thomsons&Morgans berlottoböna heter ‘Firetongue’.
Blir någon av dessa.
Borlottobönerna – de där rödstrimmiga baljorna och rödprickiga bönorna – kan ersätta ett helt gäng andra bönor eftersom de kan skördas i olika stadier. I början som mjällaste haricots verts, sedan med svällda bönor och till sist som torkade. Givna.
’Borlotto Lingua di Fuoco’ (Runåbergs)
‘Sanguigno 2’ (Impecta) – inte så hög, 120 cm.
Thomsons&Morgans berlottoböna heter ‘Firetongue’.
Blir någon av dessa.
Störskärvaxböna, ’Golden Gate’ (Lindbloms) låter som en tulipanaros men blir en läcker böna som ska skördas innan den snärjer in tänderna i långa trådar. Kanske.
Blomsterbönor i olika blomfärger växer mycket och långt.  De är också mindre frusna av sig och passar långt norrut. Goda? Ja, om de skördas unga. Kanske de tar för mycket plats.
ÄRTER
Svårare att hitta höga sorter i alla kategorier. Det är lättast när det gäller sockerärter som ’Heraut’ (Lindbloms). Tidig. ’GoldenSweet’ (Impecta) är en gul, indisk sockerärta. Lockande.
’Sugar Snap’ är den höga brytärten (ätes med balja och allt) som jag odlat i många år. Så kommer det att bli även här. Systern ’Sugar Ann’ är låg.
Märgärterna är min lösgodis i trädgården. Här får det bli ’Senator’, som har ärterna lika fint ordnade som pärlor i ett halsband. Kanske också ’Alderman’ (Impecta), gammal sort. ’Senator’ (Weibulls) är också ett alternativ.
Jag ska även odla spritärten ’Blauwschokker’ med vackert lila baljor och violetta blommor. Hoppas den är lätt att äta i smyg.

ATT FRYSA BÖNOR
med baljor är en konst. Någon på nätet, minns inte vem tyvärr, gav en mitt-i-prick-beskrivning:
Förväll bönorna snabbt. Kyl i isvatten, lägg dem på hushållspapper, och torka av tills de är helt torra. Särfrys på en bricka. Packa i påse. Blir jättebra. Inga slokande bönor.

Det kan det bara bli bättre! Eller?

Mellanlandning för ramslöken

I dag fick 40 ramslöksplantor en tillfällig plats i stora krukor i väntan på den slutliga planteringen i vår.

Planerar den pyttelilla slänten

I min pyttelilla trädgården finns till och med en slänt. Nåja, det är någon meter som lutar i alla fall. Skuggan härskar här under större delen av året. Och den är ännu precis lika lerig som allt annat utanför fönstren. Här måste grävas och bättras med grus, barkmull, kompost och snart sagt allt man kan få tag i som luckrar jorden.
Men just där, på den lilla slänten, ska stjärnorna lysa i sommarnattens dunkel. Stjärnor från myskmadra och ramslök, båda användbara på sitt sätt. Jag hör vad du säger: Haha, ramslök i en lerslänt. Denna lundens lilla skönhet vill ha det mulligare än de flesta. Jovisst, men jag har odlat ramslök under olika förhållanden tidigare, till och med i lera och torka, och jag upplever den som ganska tolerant. Ognällig. I stället för den levande skuggan från lundens träd tänker jag mig några see through-plantor, som den populära jätteverbenan, en blomstersky på andra våningen.
Jag har näst intill nojigt gått in för att planera in växter som är till nytta på något sätt. Ramslökens plus vet väl alla. Godis i köket.
Blundar man ståendes i den kumaridoftande myskmadrans matta förflyttas man, åtminstone om man har några år på nacken, till barndomens slåtterängar – en doft inget livets gång lyckas ta kål på. Så ljuvlig. Det är också kumarinet som smakar i drycken majvin, ett par kvistar myskmadra i en flaska vitt, tyskt vin. Inget man vräker i sig för då blir kumarin farligt. Ämnet finns även i kanel, blåbär, endive och grönt te. En bukett myskmadra i en vas utan vatten omfamnar hela rummet med en underbar sommardoft.
Jättverbenana får ses som enbart flärd i rabatten. Om man vintersår den nu – ut i låda i skuggan, gärna med snö över – har man ett stort gäng fina, friska plantor till sommaren.

(Inom parentes: den vanliga kassiakanelen har betydligt högre kumarinhalt än den dyrare ceylonkanelen, Cinnamomum zeylanicum. Är man storkonsument så tackar levern för att man tar den vetskapen på allvar. Källa: Finska Livsmedelsverket)

Myskmadrans små stjärnor lyser intensivt under lång tid.