Inlägg

Publicerat den

Kör så det ryker!

Praktiskt taget varje gång jag slentrianmässigt slängt i en buljongtärning i soppan eller grytan, ångrar jag mig. Det blev blekt. En tärning till! Bara salt, för salt. När man kollar innehållet förstår jag inte alls varför jag över huvud taget använder industribuljong. Hälften är salt, resten en satans massa smakförstärkare och några få procent äkta vara. Det finns bättre buljonger men de tråkiga smakfördärvarna är vanligast.

Nu använder jag hemkört grönsakspulver. Lök som purjo, gul- och röd lök, vitlök, alla ger en fantastisk smak. Selleri, både blek- och rot-, persiljerot, palsternacka, morötter, tomater m fl. Örtkryddor bidrar till karaktär. Libbsticka hör till dem som nästan alltid ingår i bra buljong. Tillsätter ofta torkad svamp och näringsjäst (högt vitamininnehåll och umami-bidragare). Chilisorter förgyller för den som vill ha lite kick. Saltar nästan inte alls. Det får göras vid tillagningen så man kan smaka sig fram.

Torka alltid i låg temperatur, max 50˚ och ännu lägra för kryddörter, för att det nyttiga ska stanna kvar i möjligaste mån. Allt ska vara så torrt att det kan brytas. Det går att torka i ugnen men processen går snabbare och billigare (elräkningen) i en torkapparat. Om du sedan mortlar får du större bitar i buljongen. Inte alls fel. Mal du i t ex en el-kaffekvarn eller kvarn som hör till mixerstaven, blir det pulver. Torkningen ger en koncentration av smaker. Det blir snabbt en drickbar soppa eller smakgivare i många rätter. Kul att göra egna blandningar. Kör så det ryker!

Publicerat den

Amaryllisen kom in från kylan

Jag har svårigheter med tålamodet när det gäller amaryllisar (och även en del annat). Men den här var så skönblommande att jag i alla fall höll den vid liv tills frosten drog iväg. Den hamnade i ett bortglömt hörn och stod där hela sommaren utan hjälp med överlevnaden. Under hösten hittades krukan. Amaryllisens blad var lebbigt snigelätna men fortfarande gröna. Tänkte att den får väl komma in då. Lite ny jord kanske kunde pigga upp.

Och visst! Två månader senare blommar den med två blommor på en stängel. Inte i en klunga som hos andra amaryllisar utan blommorna sitter på en tvådelad stängel. Nu ser jag betydligt mer mildögt på den här julblomman.

‘Exotic Nymph’, passande namn eller hur?
Publicerat den

Lite ågren – och tulpaner!

Hela sommaren och den långa hösten har gått utan ett enda blogginlägg. Jag blir inte förvånad om ni tröttnar på mig. Jag är vad jag kallar en lust-doer, en sådan där människa som måste känna att det kliar i fingrarna och rinner till i hjärnan innan jag får något av det här slaget gjort. Och ibland varken kliar eller rinner det. Men nu börjar jag känna lite pirr igen.

Jag har bestämt mig för att uppdatera sidan med adresser eftersom England inte är lika högaktuellt när de valt att kliva ut ur EU. Det finns många plant- och frösajter inom EU som är intressanta. Det kommer att ta lite tid att lista.

Även denna höst har jag fyllt grönsakslådan med tulpaner. Underbart att kunna plocka in stora fång, som till och med är lite billigare än i affärerna sett till sort/kvalitet. Om de ens finns. Har också sett att tulpaner i knopp är mycket lätta att plantera i krukor där de sedan blommar.

Det är enklare att få bra utdelning av tulpanlökarna om du odlar dem i t ex ett grönsaksland i stället för att sätta dem i krukor om hösten. På våren tar du upp tulpaner som börjar knoppas och planterar om dem i krukor. Lätt som en plätt!

Publicerat den

Full fart på Mini-Mulle!

Förra året köpte jag dvärgmullbäret Morus rotundiloba ‘Mojo Berry’. Den första plantan som kom var död. Nästa också! Men den tredje levde. Den stoppade jag in i ett ouppvärmt garage över vintern. Plockades fram i slutet av februari  och står nu i glasrummet i väntan på att den här sega våren ska ge lite värme. Mulle har blommat hejdlöst (lustiga blommor!) och har nu en enorm massa fruktämnen. En del börjar rodna, men är små. Förmodligen borde jag gallra, men har inte kommit mig för. Är överraskad av fertiliteten. Väntar med spänning på att få smaka bären.

Hur ska det gå här då?
Publicerat den

2022 års tomater

Årets tomater är på väg. Jag har räknat ut att jag egentligen har plats för bara nio plantor. Därför har jag sått 25 stycken!!! Men 12 har jag gett bort. Resten ska jag nog klara. Så här ser valet ut:

’Stripes of Yore’ därför att den är så vacker i färgskiftningarna. Kommer i rakt nedstigande led från ’Indigo Rose’.
Så här skriver man i norska Tomatprat:
”For en TOMAT! Ikke bare er den uvirkelig vakker å se på – den smaker også utrolig godt! Den er mild og samtidig har den flott balanse mellom sødme og syre. Et hint av krydder og litt plomme. Nydelig på ristet brød med mozarella, basillikum og nykværnet salt og pepper! Denne tomaten må spises frisk på grunn av sin deilige smak.Dessuten er fruktene vakre gjennom alle stadier av modningsprosessen! Ekstra poeng for tidlig modning.
Dette er en ”Snakkis” blant tomatelskere! En ”må ha” tomat.”

’Borsalina’ för att den liknar favoriten ’Canestrino’. En ribbad och köttig Coeur de Boeuf, som man säger i Frankrike, Oxheart i England. En skiva räcker för att mackan ska nå nya smakhöjder.

’Golden Cherry’, gul förstås, odlar jag alltid. Jättegod, produktiv och ger tomater långt in på sensommaren. Tyvärr en F1-hybrid, så jag tar inga frön av egna tomater.

’Sheboygan’ hade lettiska emigranter med sig till Wisconsin i början av 1900-talet.Tomaten har uppskattats och spridits i det nya landet. Jättebra i matlagningen. Sådana tomater vill jag ha mycket av.

’Golden Current’ provar jag i år. Annars är jag inte så mycket för vinbärstomater – de är pyttesmå – men kan kanske vara kul.

’Canestrino’ kan jag inte vara utan. Så bra att både äta direkt och att frysa in för kommande tider. Hamnar ofta på bruschettan och då både doftar och smakar det högsommar. Bara ett snabbdrissel av olivolja och salt plus rivna basilikablad behövs för att himmelriket ska vara nära.

’Piennolo del Vesuvio’ (röd) och ’Vesuvio Giallo’ (gul) är två kämpar från vulkansluttningen. Många säger att den aldrig kan smaka som den ska utan lavajorden men det struntar jag i. Båda smakar tillräckligt bra för mig och jag är rätt kräsen. Rätt små tomater med pip. Håller länge om man vill vinterlagra. Framför allt: goda!

’Alice´s Dream’ är verkligen en dröm, både till utseende och smak. Gul, orange, brun, röd… Som biff, dock liten biff, tar den tid på sig, men jag mumsar på de snabbare medan jag väntar.

Även om jag inte är så förtjust i att odla busktomater (tar för stor plats av marken i mina lilla trädgård) har jag ändå sått tre sorter! ’Geranium Kiss’ kunde jag inte låta bli för att den är vacker och ger tomater som är lite störe än körsbär. ’Vilma’ och ’Maskotka’ åkte med av bara farten. Både har växtkraft och ger tonmater tidigt. Jag gråter inte om jag gör mig av med plantorna tidigt.

%d bloggare gillar detta: