Efter förra årets pinande väntan med långt över meterhöga, rangliga tomatplantor sådda i slutet av januari, lovade jag mig själv att så först i mitten av mars. Glömmer lätt att jag inte har något växthus längre. Hur tror ni det gick? Sådär. Jag har verkligen inte sått de plantor som ska utgöra grunden i odlingen ute men några frön av lilla (kanske inte sååå liten) ‘Vilma’ föll ner i några krukor och nu står där (svala uterummet med lysrör) de mest ljuvligt trinda små plantor, bara 8 cm höga och redan med blomknoppar – otroligt! Ska behålla en i kruka för egen del, resten ger jag bort. (Att alltid ha plant-presenter är halva nöjet med att så tycker jag.) Medan solen sträcker sig allt högre tummar jag otåligt på fröpåsarna men först på Matilda-dagen (14:e mars = min älskade mormors namnsdag) stoppar jag ner fröna. Har inte sått så sent någon gång under de senaste 40 åren! Det blir spännande.
