Doft och matta

MYSKMADRA i doftkupan för tanken till slåtterängen. Kumarinet doftar som en blandning av nyslaget hö och kola! Fint i sovrum, badrum, garderob – var du vill. Obs! Myskmadran ska inte stå i vatten, den ska torka. Det är då doften blir uppenbar.


28 timmars förarbete + 40 minuters läggning = 20 kvm gräsmatta. Heja maken!

BJÖRNROTEN
svänger sin plymer i vinden. Den gamla kulturväxten riskerar väl nu att mest betraktas som grönt inslag i buketter. Men bladen har en svag currysmak och kan användas som krydda.


Första trädet planterat

Egentligen var det meningen att plommonet ‘Viktoria’ skulle ner som första träd i jorden. Men jag missade de fleråriga hos Rappne så det får bli till hösten. Då hänger jag på låset. Nu blev det ett litet, rart persikoträd, ‘Saturn’ som blev först. Efter att ha testat både ‘Frost’ och ‘Riga’ i min förra trädgård är det spännande med något nytt. Det här är en platt persika, donut som de ofta kallas. Trädet är bara dryga metern högt men bär ändå fyra persikor. Intressant att se om de mognar. Det sker i så fall i augusti.

Liten blir stor, hoppas jag. Och att mamma-trädet orkar.

Jag har slutat fjäska för luktärterna. Nu åker fröna ner, 10-15 st i stor kruka. Inget tjafs med blötläggning. När plantor är ca 12 cm höga knipsar jag av topparna och de grenar sig. Planterar hela bunten på en gång. Det funkar!

Hibiskusstickling i vatten

Tack Ingela Jagne i Odla med P1 för att du påminde mig om att havrekärnor i sticklingsvatten kan ha en viss effekt på rotbildningen. Hade tänkt prova det men glömt. Nu har min hibiskusstickling – inte från retarderad (tillbakahållen) planta – fått några kärnor. Kallusen, det där vita, hade redan visat sig när jag lade i dem. Vet inte hur stor betydelse det har för rotbildningen. Sticklingen har varit i vatten ca 10 dagar. Jag har alltid rotat hibiskus i vatten och inte haft några problem, men det tar tid.

Darlingarna

För första gången i mitt trädgårdsliv tvingas jag välja bort växter. Det går bara inte att åka till plantskolan och komma hem med ett önskat lass, där var och en sedan ska få en plats att växa på. Men jag har redan två pioner och de ska jag kunna knöka in. De är väl valda.
Nummer ett blir luktpionen ‘Paul M. Wild’, som har de tätast fyllda, kardinalröda blombollar jag någonsin sett. Den står på kraftig stjälkar och drattar inte omkull så lätt trots de tunga blommorna. Doftar förstås ljuvligt. Den här namnsorten togs fram 1964 men jag har ännu inte lyckats ta reda på vem Paul M. Wild är/var. Någon som vet?

Jag vill också ha en buskpion, ofta kallad trädpion. Och det blir ljuvliga ‘Mrs. Franklin D. Roosevelt’ från 1932. Hon var en ifrågasatt frispråkig first lady som stred för medborgerliga rättigheter, höll presskonferenser och skrev krönikor i tidningarna. Lustig att hon fick en sådan puffig primadonna uppkallad efter sig. Det finns också en ros med Eleanors namn och den är lika fluffig och drömrosa.