Om den gula löken är kungen i familjen så är vitlöken drottningen. Att torka vitlök till pulver går till på samma sätt som torkning av gul lök i föregående inlägg. Tunna skivor är enklast att ”mandolina” från den enklyftiga s k solovitlöken. När de är knastertorra kan du lägga dem i en burk med lock och mala lite efterhand. Jag tror att löken behåller smakskärpan bättre på så sätt. Jag har ännu aldrig haft min malda vitlök så länge att jag upplevt någon smakförsämring. Använd alltid ditt smaksinne. Smakar det inget så är det heller inget att ha.

Eftersom det är när enzymet allicin frigörs, som vitlöken ger smak måste klyftorna skadas på något sätt. Hacka vitlöken och den ger kanske lagom smak, pressa eller riv den och den blir bra mycket skarpare. Det inte ”fult” att pressa klyftorna – även de stora kockarna gör det när de vill ha ut den största smakkicken, men många upplever att det då uppstår en bitterhet. Hanteringen avgör styrka skulle man förenklat kunna säga.
När du köper vitlök, lukta på den! Nä, det luktar inget allas, om inte löken är skadad. Då kan du känna vitlöksdoften.