Nu behöver jag inte köpa fler basilikor i år – trots att vi är storkonsumenter. När jag är lat – och så är min läggning – köper jag bara en kruka från livsmedelsaffären och förökar. River av sticklingar och sätter i vatten. Rötterna kommer snabbare än man kan ana. En del placerar jag direkt i svampen i odlingsstationen och kör vidare i näringsberikat vatten. Basilikan trivs där och roffar åt sig av utrymmet på andra stackars växters bekostnad. Kvistarna, som bara fått nöja sig med ett trångt vattenglas, slår  kvickt rot och sedan kan de planteras på olika sätt och givetvis i jord i kruka. Att basilika bara inte kan planteras om säger sig självt när du tar den ur krukan. Där är minst 20 ihopträngda stackars plantor och det går inte bra särskilt länge.

En mycket enkel vattenodling går hos mig till så här: Sticker ner kvisten i en flaska eller en smal vas och fyller på med vatten och en gnutta vanlig krukväxtnäring. Ställer ljust men inte i direkt förödande vårsol. Ser  till att det finns luft för rötterna högst upp på stängeln, dvs att de åtminstone har en liten del av rotmassan ovanför vattnet och kan få syre. Varför? Jo, när det inte finns någon luftpump blir vattnet snabbt syrefattigt och det är inte trivsamt för en växt. När rotmassan blir större  än här (bilden) är det lätt att se hur det ska vara och var rötterna växer till. Passa med vatten, plantan växer fort.
(Helst ska du använda en mörk flaska, så inte algerna ställer till med vattenmys.)
Sticklingstagningen fortsätter och fortsätter. Gamla plantor kryddar komposthögen (låt dem gärna ta en doftande tur i badkaret tillsammans med dig först) och nya gläder oss tomatätare.
TOMATER + BASILIKA = SÅ SANT